Kaffetunna.

Idag har jag och ungarna varit och gjort "lillstan", dvs ÖOB och den delen av vår vackra stad. Jag var bara tvungen att införskaffa ett par nya skor. Jag har som gått och dragit fötterna efter mig i slitna joggingskor och diverse andra fula tofflor. Har ju en tendens att "kliva sönder" sulan, när jag ska ta av mig skorna så trampar jag bak på hälen och då lossnar sulan till slut.

Jag förundras över hur snabbat allt kan vända från totalt lugnt till fullständigt kaos. Jag går på affärerna i godan ro och är allt lugn och ro sen - PANG! Alla 3 exploderar och skriker rätt ut. Jättesuck. Där går jag och är allmänt förvirrad och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på eller vem jag ska trösta/skälla på först. Sedan alla blickar, jag kan nästan läsa deras tankar:

- Ojoj, se på den mamman... värsta tattarlasset. Ja du, det var roligt att göra barna, men ta hand om dom? Näe serru det kan du inte.

Haha... eller?

Nej allvarligt talat, när ungarna skriker och bli hysteriska så har jag svårt för att känna mig glamourös. Jag känner mig som någon whitetrash morsa som karlen har släppt lös från spisen så att jag ska kunna handla billigt öl och snacks åt honom. Med massa smutsiga, hungriga och skrikande ungar som ligger och krålar på golvet.

Som tur är har jag min kaffebryggare - utan den vore jag död! Jag dricker med lätthet 10 koppar/dag...

 Och ridningen då?
Ja, den är förlagd till sen kväll numera. Jag börjar lägga ungarna vid 18:30 och tänker glatt: "Kl 19:30 är jag ute. Yes." 19:30 kommer och passerar. "Okej, 20:00 då.... fan också, till 21 då?!" 21:30 är jag ute. Trött, less och allmänt bitter. Men glad att jag blev utsläppt iaf.

Tyvärr så är väl ridningen nu inte så mycket att tala om, pga vädret som pendlar fram och tillbaka. Värme och kyla varannan dag gör att marken blir bajs rent ut sagt. Åh, jag längtar till sommaren! Då kan man rida kl 24 och det är fortfarande ljust och varmt. Vilken lycka.

Rolig att fotografera!

Kelly

Vår!

Nu är våren här, kanske inte riktigt här men iaf på ingång. Och det märks som ganska väl på vår lilla gård. Det mesta är lerigt och då snackar vi inte lite jord blandat yttepyttelite vatten, utan snarare blåleran from hell!
Att ta sig ut till hagarna är ett projekt, du fastnar bokstavligen med skorna långt där nere någonstans. Och har du inte knutit dem så kan det sluta illa.
Vi har iaf bestämt att så fort tjälen har gått så ska vi fixa ordning den där förbannade vägen. Gräva ut och nytt material känns som ett steg i rätt riktning.

Annars rullar allt på som vanligt. Bilen blir aldrig besiktad för att det strular med handbromsen HELA TIDEN. På förra ombesiktningen så var det en yngre tjej som skulle kolla den. Hon sätter sig i bilen, där jag sitter kvar med barnen, Stefan står utanför. Sen ser jag hur hon provdrar i den och sen PANG! så tar hon tag med båda händerna och rycker den rätt upp. Det smäller till som ett pistolskott och så säger hon: Mäh, den tar ju inte. Den måste ha gått av.
Stefans min därute - Priceless!
En liten nätt tjej hade alltså slitit av handbromswiren som han stått och bökat på med till kl 2 natten innan. Den sved.

Hästarna mår gött, men jag gruvar mig för hur hagarna kommer att se ut snart. Lera upp till knäna på dem, usch! Brittas mage växer och hon är på lite bättre humör, vilket är skönt. Bella och jag är väl igång, men det blev en liten vila när Stefan var i Malmö förra veckan. Men nu kör vi igen! Träning för Maggan varje torsdag på Cape. Blir bra. Har även beställt lite nya grejor... bl.a:

Nya John Whitaker ridbyxor, helskodda. Gillar helskodda bäst när jag tränar...

Men hemma på planen eller i skogen så funkar det bäst med oskott, så då blev det dessa JW byxor, fast marinblåa:

Råkade även snava över Gina Tricots Grand Prix kollektion, så det blev en supersnygg poloinspirerad pikè därifrån, en till mig och en till Steffe. Sen har jag även beställt landslagspikèn från supporterkollektionen. Väldigt snygg!

Nästa grej är en hopplatta och ett nytt träns. Är inne och kikar på Dyons workingträns typ dagligen, men jag har svårt att motivera ett köp. Jag vet ju hur dålig jag är på att smörja. Men det får bli nästa månad, nu måste jag slanta upp 8K till 20 balar hö, som levereras nästa vecka. Jippi!
Ska försöka hitta en bra leverantör som har fint hö och som är snäll och trevlig. Då kan han få turen att sälja 100 balar till oss nästa höst och casha in sisådär 40-50K. Inte illa för honom. Men för mig... hugaaaa...

Barnen växer. Iaf Kalle, han är nog ett litet barn nu. Gungan vi köpte funkar toppen. Han gungar mycket!
Colin & Kelly är hemma från dagis idag då Colin har fått ögonfluss, igen. Det känns som att det har varit någon dag varje vecka då det har varit någott. Magsjuka, diarrè och ögonfluss. Vi kör på allt på en gång, lika bra.

Sen pajjade kylskåpet idag, men det är en annan historia! Weoho.

Survivor.

Jag överlevde. Helt sinnessjukt att jag överlevde! Tjohoo!

En hel vecka ensam med min 2½ åring, 1 åring och 7 veckors baby. Samt våra 10 hästar, hund och katt. Plus att vi eldar med ved. Och jag klarade det galant. Det här stärkte mig som människa, mamma och kvinna.
för nu vet jag att jag behöver ingen man i mitt liv för att få det att fungera. Självklart underlättar det med en partner, men det är inget måste. Min kropp, mitt sinne och mitt jag överlever i en värld av vansinne, kaos och massa måsten. Och i ärlighetens namn - Hur många hade klarat detta?

Jag har folk i min närhet som gnäller och klagar för bra mycket mindre. Men som min mor sa - När man är mitt upp i något så känner man inte tröttheten, smärtan och orkeslösheten. Då bara går man på. Och det är väl så det är.

Nu är det dock nära tills hjärtat kommer hem. Ytterfilèn är i ugnen, ungarna glor på Bilar och lilla gungar nöjt. Så jag tror att han får komma hem till ett lugnt och harmoniskt hem. Jag har dock planerat att vi ska hämta lite hö ikväll! Lämnade nämligen vagnen imorse när jag for med ungarna till dagis, så den är nog färdiglastad och klar.

På tal om hö så måste jag stolt få berätta att jag ENSAM körde ut en höbal till hagen med lilla Kalle på magen i BabyBjörn selen. Ut och in ur traktorn, öppna hagen, köra in, stänga, upp i traktorn, lasta av balen i häcken, hoppa ut, öppna grinden, köra ut och stänga. MED KALLE PÅ MAGEN! Fuckin awesome!!

Tänkte tigga till mig lite götta till ikväll och sen ska jag gå ut och longera min kära häst. För nu har paddocken tinat så nu kommer det att gå toppenbra att träna igen! Underbart.

En bild på min vackra dotter. Undrar vem hon har fått sina fina gener från? ;-)

Slutspels-antiklimax.

Tre sovande barn. Avgörande match för Modo. Ensam i soffan. Så jäkla trist. Hur pallar dom som är ensamstående? Såna här gånger ska man ju vara många och glada! Nu gjorde saik mål också... Skitkvälll.

Ensam hemma.

Ensam hemma en hel vecka. Steffe i Malmö på jobb. Känns lite tungt men går nog bra.

Får en känsla av att Kelly har feber, ska tempa ikväll. Kalle har fått en mekanisk gunga som underlättar oerhört!

Heaven skadad. Får besked om hennes framtid imorgon. Hämta Hö, hyra ut släpet. Och mellan allt detta så tillkommer vardagen.