Snart klart..

 

Nu börjar ladugården att bli färdig med sin nya panel, nya fönster och ja... i stort sett allt är bytt. Ni som har sett denna ladugård som den såg ut när vi köpte den ser ju nu vilken enorm skillnad det är. När vi flyttade hit så tyckte folk att vi skulle riva skiten eller bränna upp den. Så illa var det. Så på två år har vi gått från ruckel till mycket bra. Vi har även kommit fram till att vi ska riva den nedersta delen som är fruktansvärt dålig. Den är tillbyggd i efterhand och det finns ingen som helst logik i hur den är byggd. Så nu sitter vi på youtube och tittar på filmer där de river ladugårdar med traktorer. Filmbevis utlovas vid rivningstillfället. 

Mitt nya hem?

Liten, söt och näpen kattflicka söker ett nytt och varaktigt hem. Hon är uppvuxen hos oss och har även bott bitvis ute i stallet, och det har funkat toppen. En lite försiktigt och inte alltför framfusig kissunge som skulle må bra av att komma till ett lugnt hem där hon får tulta på i sin egen takt. Van vid hundar och barn men är inte överförtjusta i dem. Lite reserverad och avvaktande. Skulle med säkerhet passa bra som innekatt.  Är 12 veckor och kan flytta omgående.

Vansinne.

Om ni mot all förmodan får för er att skaffa 3 barn på 2 1/2 år, ser för fan till att karljäveln är så pass tät så att ni kan anlita en nanny. *påvägtillstanensammedbarnen*


...och plånboken valde att stanna hemma. Så mycket för allt bök. Skjut mig, någon?!

Tjur Britta...

Jag tror att jag har kört åtskilliga mil de senaste två veckorna helt i onödan. Britta vägrar brunsta!
Jag blir tokig. Det är lite som att historien upprepar sig från förra året. Varför kan det inte bara klaffa? Som alla andra som kommer in för koll och:

- Åhåå, se där ja. Ett ägg på 50mm och ett ödem som är 4-5, vi beställer sperma imorgon.

En tackar ja. Kommer inte att hända på den här sidan jordklotet, inte med denna häst iaf.
Nu ska vi tillbaka på måndag igen (jippefuckinyay) och förhoppningsvis är hon på gång nu, så att vi får seminera torsdag+fredag.

Det enda positiva med allt detta åkande är att kära Britney är så sjukt lättlastad. Hon går rätt på, inget knussel. Och det är så jävla skönt. Pardon my french. Det finns ju inget värre än svårlastade hästar, det skriver jag under på.
Jag tror att allt, eller åtminstone mycket, har med släpet att göra. Som man har kämpat förut med alla hästar man haft. Försökt få dem att gå in i de där gamla, mörka finkorna. Oftast har det varit lönnlöst, och det har jag full förståelse för. Vem vill gå rätt in i ett mörkt hål och stå och vibrera och vingla? Not me.
Mitt nya släp är en dröm. Jag har haft 3(!!) hästar som uttalat varit svårlastade som jag i detta släp lastat själv, även när jag varit gravid. Vilket är ett betyg på hur lätt det har gått. För att lasta hästar som inte vill är inget jag skulle göra med en jättekula i vägen. Så toppbetyg till känslan för Värmlandsvagnen International. Sen att det finns lite annat att klaga på i utförande och konstruktion, det tar vi i ett annat inlägg när det är dags att byta vagn.

Min kära Värmlandsvagn och kära, älskade Bella. 

The new me!

Nu jävlar kör vi!

Den här slappa mammakroppen ska nu trimmas och sträckas upp lite. Idag tog jag ytterligare ett steg bort från det här mammaträsket som jag trampat i sedan 2008.

Snörade på mig löpskorna och styrde ditt tårna pekade - dvs 3,5 km runt i byn på 20 min. Jag är inte allra snabbaste danken i kulpåsen och jag tror att jag kan förbättra det där avsevärt. Såg dock att en av mina vänner som är en RIKTIGT jävla sena som troligtvis har en kondis som en travhäst och lungor som en val, hon sprang 4 km på 22 min. Så jag tror att jag är med i matchen.

AC/DC i lurarna, knott i munnen, myggor på ögonfransarna - KICK THAT ASS!

Så att imorgon ska det shoppas löparkläder. Måste ju se hyffsat okej ut även fast vi bor mitt ute i obygden och den enda som kan tänkas se mig är Björn. Dvs. nallebjörn.

Jag använder mig av appen: 

...och jag tycker det var en toppen app. Peppande att höra hur långt man kommit och hur snabbt det gått. Plus att man kan lägga in låtlistor, det gör det ju lite roligare att löpa.

Vi har även i veckan blivit med dragbil - en Subaru. Ett måste när jag ska åka och träna och tävla, då Steffe och barnen blivit strandade här för att jag tagit bilen. Plus att jag kände att det var ett måste med 4WD efter vintern som var. Vill inte bli stående i en snödriva igen...

Sista helgen i Juli är vi anmälda till Vindeln och tänker starta 1,00 och 1,10. Det ser jag fram emot. Helgen efter är det hemmatävling på Solänget på gräs... det ska bli spännande. Ska försöka övertala min gräspedanta man till att få smälla upp ett hinder på framsidan på vår STORA, totalt outnyttjade gräsplan. Bildbevis utlovas!

Måste klippa mig. VERKLIGEN måste. Jag ser ut som århundradets trailortrash morsa. Inte bra.
Frisyrtips mottages tacksamt. 

Kalle Kula.

Tänder när han var 3 månader sitter när han är 4 1/2 månad. Kör moppe när han är 3 år? OH My god... Nu går det undan.

Barnfri kväll. Nästan.

Ingen seminering imorgon. Britta lurar brallan av oss. Hon har ett stort och fint ägg på 52mm, men ingen slemhinna värd att tala om. Så det blir återbesök på måndag. Är hyffsat less på att sitta och köra Nätra tur o retur nu.

Då Kalle sover hos sin mormor inatt så blev kvällen ganska lugn när storbarnen hade somnat. Tog in Bella och Britta och tog dem på en tur. Bella på släptåg.

Vi red skogsvägen upp. Och kikade på den fina utsikten. Men jag måste erkänna att jag har lite björnfrossa när jag skruttar runt där. Sitter och skrålar för full hals och skäms över mina dåliga röstresurser. Ser hur Britta klipper med öronen och viftar med svansen. Hon tycker nog att jag är en riktig schmuck.

Hyffsad utsikt på min backyard, dont ya think? 

Sen lägger jag in en idolbild på Kellsan...

Semin.

Har varit två svängar med Britta inne på semin. Imorgon blir det tredje gången. Som det har sett ut nu så är hon på väg in i brunst. Så förhoppningsvis kan det vara dags för insemination på torsdag.
Ser allt bra ut imorgon så lämnar jag henne där. Det är så förbannat drygt att åka emellan. Jag har väl 4 mil enkel väg. Sen att jag kör så förbannat olagligt gör ju att man sitter med hjärtat i halsgropen. Skulle polisen stanna så skulle jag bara sträcka fram händerna och säga: Fängsla mig, jag har syndat... Eller vänta nu... Fängsla mig, jag är en förbrytare. Och en återfallsförbrytare dessutom. Inte bra.

Jag står som fast vid hingsten Corriendo Tau. Velar lite fram och tillbaka mellan Camaro M, Heartbeat och någon till. Lost the name.

Men CT känns som ett bra val. Var in på stationen idag och träffade denna lilla sötprupp. Ett litet varmblodsföl. Så jäkla go. Man blev ju inte alls sugen på en liten hästbebis. Hoppas att det blir vår tur nästa år nu.

Underhållning!

Underhållning på countryverandan, starring: Steffe och Kellsan.

Bilder. Alltså jag har sällan tråkigt... om någon nu trodde det.

När man flippar...

...då flippar man hårt.

Jag vill ge er en inblick i hur en 3 barns morsas hjärna kan bete sig i en situation som för många kan upplevas kaotisk.

Jag har alltid haft en tendens att fly när något jag inte kan hantera sker. När jag var mindre och höll på med min ponny, så lämnade jag stallet skrikande, springandes många gånger.

En gång så hoppade min fina Shaggen ner i en höfläkt, ett utrymme som var ganska stort, fyllt med hö och ca 2,5 meter ner på botten så sitter en stor fläkt. Där hoppade min lilla ponny ner. Vad gör Karoline? Jo jag skriker som den flicka jag är och springer åt andra håller. Min stackars mor som är utanför stallet, hör skriket och ser sedan mig, planlöst komma springandes. Hon går in i stallet och finner den stackars ponnyn, som för egen maskin tillslut lyckas ta sig upp.

Det var en grej.

Nästa grej.

Har varit och tränat med samma ponny på ridhuset, han får gå lös efteråt och lägger sig och rullar. För nära väggen och fastnar med benen upp mot väggen. Tjo bara. Vad gör Karoline? Skriker och springer planlöst ut ur ridhuset. Stackars Kerstin får åter igen gå in och lösa problemet. Vilket i detta fall innebär att hon måste ta tag i ponnyns ben och dra runt honom.

Och en mamma grej nu då.

Sitter i bilen och är på väg för att hämta stolpar till hagen. Kör efter E4:an och Stefan sitter bredvid mig fram. Vi har alla barn bak. Alla barn skriker. Mycket. Och högt. Stefan står på knäna i stolen, bakåtvänd och ska försöka vara pappa-hela-dagen och rädda-dagen. Lyckas sådär. Innan Coop-rondellen så är det ett vägarbete och farten sänks markant på bilarna. Smyger väl fram på sisådär 20-30 km/h.
Då kommer jag på mig själv med att tänkta:
"Nu är det fritt från mötande trafik. So long suckers! Nu skiter jag i det här. Hörs hej!"

Alltså? Vad fan? Någon undangömd hjärncell hade fått fucking enough och tänkte alltså köra en såndär paniklösning som jag pysslade med som ung. Lämna skeppet som brann som en stackars råtta.

Som tur var så kom det en timmerbil och jag var snabbt tvungen att lägga om planerna för ett eventuellt rymningsförsök.

Jag bet ihop, flyttade till ett lugnt ställe i mitt huvud och hips vips så var barnen tysta.

Skenet kan bedra, say no more... 

Tävling Kramfors

Nu har det varit 190 km/h rätt fram ett bra tag. Att blogga har inte direkt varit prio 1, det har att försöka få sova 3 h i sträck varit. Har lyckats sådär med det. Självförvållat? Förvisso. Inte mindre drygt för det.

Var med Bella till Kramfors för 2 veckor sedan, debuterade 110. Och det kändes fantastiskt! Alltså den hästen, what a girl! Det var lite av en chock att komma från Umeås stora fina utebana, med distanser som var som en evighet till Kramfors lilla, mysiga bana. Där du inte ens hann släppa en fjärt innan det var dags för nästa hinder. Men som sagt, det gick inte så dåligt. Red på 0+4 i både 100 och 110.

Foto: Pernilla Larsson

Tanken var att jag skulle rida på söndag också, men det löste sig inte riktigt så bra med logistiken. Hade tyvärr min transport uthyrd och fick då en snilleblixt att jag skulle låna Malins släp. Men i den tänkte inte fröken B gå in i. Så det var bara att häkta av, packa in ungarna och plocka upp Malin och Julina. Sen åkte vi ner till Kramfors och tittade på fina ritter av Ö-viks ekipage. Hade dock varit roligt att vara med själv. Jag tror att Bella hade varit strået vassare dag 2, även jag själv. 

Så nu går damen på sommarbete och har välförtjänt vila fram till 1 vecka in i Juli. Sen laddar vi upp till tävling i Vindeln i slutet av Juli och Hästivalen i Övik i början på augusti. Sedan rullar det på mest var och varannan helg, och jag längtar så grymt mycket! 

Det är så härligt att få göra detta! Jag sitter här och lever drömmen... en tävlingshäst, ett avelssto, en stor gård, tre underbara ungar och en make som inte går av för hackor. Och än så länge så går allt ihop. Det har varit lite smällar under våren med diverse dödsfall. Men tiden läker alla sår och nu blickar vi framåt.

Och självklart hade jag med mig min oersättlige sidekick: Mallan T. Och åter igen är det hon som skött det mesta... närmare bestämt: 

• Planerar när jag ska börja rida fram 
• Går banan med mig
• Fixar hästen 
• Säger åt mig att äta
• Hjälper mig på framridningen med bra tips och heads-up. 
• Fotar och filmar mina ritter 

Kort och gott - hon sköter allt. Utan henne hade jag stått som en mindre smart människa och tuggat på mitt hår. Thanks darling!

Framridning Kramfors. 

 Framhoppning Kramfors.

 1.00 m Kramfors.

1.10 m Kramfors.

Tidsoptimerat.

Tävlingsmorgon och jag mitt pucko bytte bort min fria morgon igår mot en sovmorgon. Så här sitter jag med en ettåring och fyramånders en och en halv timma innan avfärd. Smart.