Ny blogg!

Ny blogg: http://mamokahopp.blogspot.se/

Nyårsafton - då idioter övertar jordens yta.

Nyårsafton.

Hatet gentemot grannar och folk överlag som sprider sig i kroppen på nyårsafton är svårt att förklara. Och ge utlopp för.

När jag står i stallet tillsammans med mina hästar och då framförallt Britta, dräktig på halvtid, kl 24:00 och försöker lugna dem samtidigt som det smäller gång, på gång, på gång ute vid vägen... den känslan är fruktansvärd.

Skakandes och med bakbenen vitt isär - bajs som rinner ur henne och ögonen uppspärrade och ögonvitan väl blottad. Jag försöker med allt i min makt för att få henne att lugna sig - ger godis, mat, klappar, strycker, pratar med henne, masserar.

Jag springer mellan hagen och stallet - för att hålla koll på lösdriftarna och samtidigt lugna Britta. Högsta prioritet ligger just nu på att lugna henne, framförallt då jag inte vill tappa ett föl till.
När jag halkar runt ute vid mitt stall, så kan jag inte slås av att undra hur man med gott samvete kan stå och smälla iväg raket på raket när man ser hur jag som hästägare kämpar för att lugna mina djur.
Hur tänker man? Var sitter hjärtat på en sån människa?

Jag har ingenting övers för personer som avfyrar raketer medvetet i närheten av djur, ingen överhuvudtaget. Och detta är något som kommer att färga min blick i mina kommande möten med dessa personer.
Att man inte kan ta sitt pick och pack och promenera en bit bort? Ställa en fråga och höra hur det går för djuren?

Nej fy fan, jag har inget övers för er som medvetet terroriserar och skrämmer mina djur. Non whatsoever.

Och då har vi inte ens börjat prata om antalet olyckor som händer människor i samband med nyårsfirande och raketskjutning.

Och alla ni som ställer era frågande till detta och djurens reaktion: Jag skulle gärna vilja ha med er i mitt stall kl 24:00 nästa år. Kan ni inte stå där med mig? Stå där inne och känn rädslan som vibrerar i djuren och se in i deras skräckslagna blickar... Sen kan ni gå ut och dra iväg en raket med gott samvete..