Kaffetunna.

Idag har jag och ungarna varit och gjort "lillstan", dvs ÖOB och den delen av vår vackra stad. Jag var bara tvungen att införskaffa ett par nya skor. Jag har som gått och dragit fötterna efter mig i slitna joggingskor och diverse andra fula tofflor. Har ju en tendens att "kliva sönder" sulan, när jag ska ta av mig skorna så trampar jag bak på hälen och då lossnar sulan till slut.

Jag förundras över hur snabbat allt kan vända från totalt lugnt till fullständigt kaos. Jag går på affärerna i godan ro och är allt lugn och ro sen - PANG! Alla 3 exploderar och skriker rätt ut. Jättesuck. Där går jag och är allmänt förvirrad och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på eller vem jag ska trösta/skälla på först. Sedan alla blickar, jag kan nästan läsa deras tankar:

- Ojoj, se på den mamman... värsta tattarlasset. Ja du, det var roligt att göra barna, men ta hand om dom? Näe serru det kan du inte.

Haha... eller?

Nej allvarligt talat, när ungarna skriker och bli hysteriska så har jag svårt för att känna mig glamourös. Jag känner mig som någon whitetrash morsa som karlen har släppt lös från spisen så att jag ska kunna handla billigt öl och snacks åt honom. Med massa smutsiga, hungriga och skrikande ungar som ligger och krålar på golvet.

Som tur är har jag min kaffebryggare - utan den vore jag död! Jag dricker med lätthet 10 koppar/dag...

 Och ridningen då?
Ja, den är förlagd till sen kväll numera. Jag börjar lägga ungarna vid 18:30 och tänker glatt: "Kl 19:30 är jag ute. Yes." 19:30 kommer och passerar. "Okej, 20:00 då.... fan också, till 21 då?!" 21:30 är jag ute. Trött, less och allmänt bitter. Men glad att jag blev utsläppt iaf.

Tyvärr så är väl ridningen nu inte så mycket att tala om, pga vädret som pendlar fram och tillbaka. Värme och kyla varannan dag gör att marken blir bajs rent ut sagt. Åh, jag längtar till sommaren! Då kan man rida kl 24 och det är fortfarande ljust och varmt. Vilken lycka.