Sedan har Malin blivit en sucker för att sitta och galoppera avstånd på markbom, inget fel i det. Men det är sjukt jobbigt. Speciellt när du har en häst som maxar inför allt som ser ut som ett hinder - vare sig det är en markbom eller ett hinder.
Bella har inte så stor lust att travhoppa. Så jag fick träna mycket på att göra halt in, vända av, börja om, halt osv... sen när jag kände att hon lyssnade in mot så hoppade vi. Likadant sedan när vi tog bort travbommen innan första hindret och längde till en kombination. Galopp in, halt, vänd bort, börja om. Hon har en tendens att maxa ur lite och tar jag i henne då så åker huvudet upp, hon svanhoppar utan rygg, studsar jämfota mellan hindren och svanhoppar ut. Men jag har även lite problem med att lita på henne och låta henne sköta det själv, jag vill gärna plocka i henne in mot hindren och jag förstör då mer än jag gör nytta. En sak är dock säker - den hästen stannar aldrig, hon hoppar det du pekar på - bara att hålla i hatten och blunda! ;-)
Vi hoppade inga höjder utan låg väl som mest på 1,10 tror jag. Men det var nyttigt med kombination och framförallt att vi bara var två och rullade på tills vi var nöjda. Att man kände att man hade bra språng, tempo och att man vet vad man gjorde rätt. Så att en god känsla satt kvar.
Nu blir det skogsridning i veckan och in och träna till helgen igen. Sedan har jag anmält oss till 90-1,00 m den sista på ÖOR. Det blir spännande.
Roligt att det tävling snart! Tyvärr jobbar man, SOM VANLIGT! Suckigt!
SvaraRadera