Jag blir tokig. Det är lite som att historien upprepar sig från förra året. Varför kan det inte bara klaffa? Som alla andra som kommer in för koll och:
- Åhåå, se där ja. Ett ägg på 50mm och ett ödem som är 4-5, vi beställer sperma imorgon.
En tackar ja. Kommer inte att hända på den här sidan jordklotet, inte med denna häst iaf.
Nu ska vi tillbaka på måndag igen (jippefuckinyay) och förhoppningsvis är hon på gång nu, så att vi får seminera torsdag+fredag.
Det enda positiva med allt detta åkande är att kära Britney är så sjukt lättlastad. Hon går rätt på, inget knussel. Och det är så jävla skönt. Pardon my french. Det finns ju inget värre än svårlastade hästar, det skriver jag under på.
Jag tror att allt, eller åtminstone mycket, har med släpet att göra. Som man har kämpat förut med alla hästar man haft. Försökt få dem att gå in i de där gamla, mörka finkorna. Oftast har det varit lönnlöst, och det har jag full förståelse för. Vem vill gå rätt in i ett mörkt hål och stå och vibrera och vingla? Not me.
Mitt nya släp är en dröm. Jag har haft 3(!!) hästar som uttalat varit svårlastade som jag i detta släp lastat själv, även när jag varit gravid. Vilket är ett betyg på hur lätt det har gått. För att lasta hästar som inte vill är inget jag skulle göra med en jättekula i vägen. Så toppbetyg till känslan för Värmlandsvagnen International. Sen att det finns lite annat att klaga på i utförande och konstruktion, det tar vi i ett annat inlägg när det är dags att byta vagn.
Min kära Värmlandsvagn och kära, älskade Bella.
Inse som det är hon vill ju vara dressyrpålle på heltid och inte vara morsa för tusan ;)// Maria
SvaraRaderaKanske är så? ;-) Jag hoppas ju dock att hon med sitt hoppdiplom(!) ska ge mig en lite mindre hoppare först bara. Sen kan hon få dressyra bäst hon vill.
RaderaHoppas att det vill sig snart! Och jag håller med dig om att det inte är konstigt att hästar inte vill gå in i de gamla, trånga, mörka och framför allt svajiga släpen!!!
SvaraRadera