Beautiful madness

Pappan var och handlade idag. Han köpte BLÅBÄRSSOPPA. Hur tänkte han där liksom?
Självklart går den mannen inte att finna på jordens yta när hans son står och ylar vid kylskåpet och ska ha "Soooooooooooooppaaaaaaaaaaaaaaaaa!!". Såklart.

Allt jag befarade blev sant. Blåbärssoppa över hela köket. Och ingen pappa på 5 mils radie.
Och en arg mamma. Såklart.

Jag fascineras över hur fort det kan slå om från lugn och ro och fridfullt till totalt vansinne.
Men ungefär såhär kan det se ut:

Colin hoppar runt hela köket med en gaffel. "Sätt dig vid bordet och drick upp soppan". Hoppar upp på stolen, tjo och tjim. Blåbärssoppa över hela golvet.
Jag får för mig att ta av en sovande lillebror blöjan då han har bajsat så mycket när han sovit utan att vi märkt det. Lillebror vaknar, superhungrig och jag matar med urpumpad mjölk. Han spyr kaskader över allt som är gjort av massa i hans närhet. Okej, inte så farligt. Arg och ledsen och hungrig, skynda värma ersättning. Kyler, kyler och kyler... inte fort nog, tydligen.
Sätter mig ner och matar i köket - PRUPP! och prupp och prupp och fräs och brak. Bajs över hela knäet och hela barnet. In och byta, Colin hakar på. Av med spy- och bajskläder. Kommer på att Kelly sitter icke fastspänd i matstolen, springa ut, spänna fast. Tillbaka in i badrummet - Kelly tjuuteeer då hon blir lämnad. Ojoj, byta fort, Colin surrar om det mesta och ingenting. Leker med saxarna. In i köket igen, på med selen, bebis i. Puppar upp ur stolen, bära upp båda och lägga henne. Sen ner och hämta Colin, upp i säng. Vila för att orka med lördagsmys. Fine, tycker han. Pheeww.....

Sätter mig här. 3 sekunder. Sedan hör jag en som tassar ner för trappen - "Mamma? Är det mys och godis nu?".

Suck.

Är mamman dum får pappan lida. Tur att det inte är så i detta fallet.