Kan inte sova. Min hjärna går på högvarv just nu. Det här året kommer att ge mig väldigt grått hår...

2012. Vilket år. Hur ska det sluta? Jag skulle inte bli förvånad om jorden gick under i december, såsom maya indianerna påstår.

Jag vill att döden checkar ut från mitt liv och lämnar mig och min familj ifred. Jag vill inte gräva en grop till i marken, leta fler stenar att måla och texta på, gråta fler tårar bakom bilratten så att barnen inte ska se.

Sören min älskade katt. Jag begravde honom idag. Bredvid älskade Spider. Han blev igår morse påkörd av en bil. Jag älskade den katten. Han var som en hund, med mig överallt. Du får bara en sån katt. Stor personlighet och väldigt social.

Vad står på tur? Vem blir det nästa gång? Heaven i mars. Fölet i april. Sören i maj.

Vad är det som händer?

Sören 2010-2012. Vila i frid min vän. Jag saknar dig.

Träningsläger

I helgen som var så var det träningsläger på Cape. På lördagen var det gymnastikhoppning och igår, söndag, banhoppning.
Som vanligt var det en toppenträning, väl genomtänkt, bra svårighetsgrad och med en "aha-känsla" i slutet av passet. Som vanligt när det gäller Maggan Eriksson-Bechs träningar.

Hon har gett mig många "heads-up" och vägledande råd som jag verkligen känner stämmer och har effekt när man väl använder sig av dem. Hon lämnar ingenting åt slumpen och har präntat in i mig iaf, vikten av vägar, takt och sits på en hoppbana. Ovärderligt och kanske det som man slarvar mest med när man rider själv.

Här kommer lite bilder som kära Marlene tog. Roligt att se språngkurva samt min egen sits genom alla moment över hindret.

Nu laddar vi för tävling till helgen i Umeå. Tänker starta 100 och 110. Vi hoppade bana i helgen som låg på 110, med 9 språng och kombination.

(Tillägg: I stort sett alla tränings- och tävlingsbilder som finns på denna blogg är tagna av Marlene Tillqvist, kvista in på hennes blogg för fler fina bilder! Klicka HÄR för att komma dit!)

Barn...

.. är inte alltid så rosenskimrande och myspys som det ska verka. Vissa dagar vill jag bara krypa upp i mitt eget arsle och försvinna.

Som de dagar då din 1½ åring går/springer/klättrar runt och säger/skriker/gnäller/viskar "MAMMA" hela tiden. I olika tonlägen. Ibland drar hon ut på första A:et sedan det sista... lägga in ett M extra, 3 extra med långt första A osv. Och när detta är det enda ord denna minimänniska kan, så går det på repeat konstant. Allt är "Mamma". Stefan bara flinar. Och jag blir tokig.

Corriendo Tau.

Nu går jag och väntar på att älskade Britta ska brunsta igen. Hon hade sin fölbrunst för någon vecka sedan och bör komma i brunst igen. Jag är så dålig på att se det och jag hoppas att jag inte missar det. Har bett Ylva hålla koll på henne när hon rider.

Jag har funderat mycket på vilken hingst jag ska välja denna gång. Samma vore ju det bästa valet, för jag älskar verkligen den hingsten - Sir Oldenburg.
Men min plånbok säger nej. Jag har vissa kriterier som måste följas och jag ska inte tumma på det.

1. Hingsten ska ha levande föl avgift. Dvs. att man betalar språngavgiften som vanligt, men betalar inte för fölet till hingstägaren förrän man har ett föl som står på alla fyra ben och lever. 
2. Det ska vara en hingst som tilltalar MIG. En hingst som jag gillar och som jag tror passar MIN häst. 

Någon mycket mer än så är det inte.

Då jag inte vet varför fölet dog så kommer jag inte att välja en sjujävla dyr hingst i år igen. Jag får köra lite "budget" och se om det fungerar. Och gör det det, så blir det Sir O nästa år.

Så jag har funderat på denna kille:

Vännäs.

Åh, nu ligger jag efter. Ska försöka beta av lite.

Vi börjar med helgen som var. Vi var i Vännäs och tävlade, jag och Malin. Anmäld till 100 och 110. Jag vet inte riktigt vad som hände DÅ, men nu i efterhand när jag tänker igenom hela rundan i 1 meter så FÖRSTÅR jag och framförallt KÄNNER jag vad jag gjorde för fel. Jag red inte. Inte ett jävla smack. Jag åkte runt på stackars Bella i ett rasande tempo och förväntade mig att hon skulle göra allt jobb. Vilket hon högaktligen vägrade göra. Så hon stannade på 6e hindret. Tji fick jag.

Så jag började fundera... "Vad är fel, varför gjorde hon så, är hon halt... yada yada yada yada..."

Hade jag hoppat av vid ingången till banan klappat Bella på rumpan och sagt: Kör hårt! Så hade hon vunnit. Vilken sopa jag är. Helt allvarligt. Men, men nu vet jag det och lär inte göra om det. Like ever. 

Klart hon inte är halt!! Hon tyckte bara att jag var ett rövhål. Och det var jag. Så jag skippade 110 i tron om att jag gjorde henne och mig en tjänst. I efterhand när vi satt och kollade på den klassen så kanske jag gjorde mig själv en tjänst. Det såg svårt ut tycker jag. Lite iaf...

Tur man har en egen groom och fotograf.  

Nu har jag iaf anmält till Härnösand om två veckor. Alla andra åker till Umeå, jag åker till H-sand. Så får det bli. Så jag rider 100 och 110 där.
Sen blir det Kramfors helgen efter och samma klasser där på lördagen. Eventuellt samma igen på söndagen eller bara 110 på söndagen.

Så får det bli. Blir toppen. För övrigt så har jag önskat mig en röd kavaj av mina barns far i morsdagspresent, ror han hem den båten tror ni?

Framhoppningen Vännäs.  
Foto: Marlene Tillqvist

Sen vill jag åter igen tacka mina kära vänner systrarna Tillqvist. Ni är så himla goa som hänger med och hjälper till. Jag förstår inte varför egentligen. Men tack! I love you guys!!

Klängranka.

Bär på mig, släpp aldrig ner mig, håll mig, gunga mig. Hela dagen, hela veckan, hela tiden. Just Do it or I scream.

Done deal.

Dan före dan...

Imorgon blir det till att jaga ett schabrak som matchar denna luva. Ska greja med transporten också, sätta fast en sadelhängare bl.a.

Trist att man måste fixa alla förberedelser själv. Saknar den gamla goda tiden!

Veckan i bilder.

Sista minuten...

Världens bästa lekplats! Att man inte tänkt på det tidigare.

Träning för P-E ikväll, toppen som vanligt. Åker nog till Vännäs på lördag. Ej bestämt höjd ännu.

Bella är fan coolast. Tre älgar stapplade runt ridbanan på träningen idag, det sket hon högaktningen i. Så skönt att ha en så avslappnad kuse, det är man inte van vid.

Sen vill jag bara säga att jag är så glad och tacksam för alla goa vänner jag har, framförallt Marran och Malla L! Ni är fantastiska! Sen har vi ju gammgogumman Marley också men hon har nog dumpat mig lite... :-(

Fredagsmys?

Nästäppa och blöjbarn..

..är ju ingen vidare bra kombination har jag märkt.
Mina barn har ju som bekant tagit sig ur detta träsk med snor, hosta och feber. Kanske för att jag som den snälla mor jag är, har tagit över alla deras dagisbaciller. Den tackar vi för.

Problemet med en snorig och nästäppt mamma är ju den att jag  känner inte när det har skett bakslag i blöjan på minimänniskorna. Jag har nu, enbart i dag, missat två stycken blöjor - modell MYCKET - och det känns ju inte helt okej. Ni som har barn i denna ålder, vet ju att man springer ju inte och drar ut blöjlinningen längre för att kika om det kommit några "presenter". Nu stinker ju skiten som en hel karl, så det behövs ju inte någon vidare undersökning för att konstatera att de har bajsat.
Men som sagt.. med 2,8 kg snor i bihålor och undervarande kran så får det vara ett 0,5 ton skit i brallan på dem, jag skulle missa det ändå. Tror jag?

Träning Bella.

Igår var det träning för Per-Erik på ÖOR. Det var riktigt jävla roligt! En härlig gubbe med fantastiskt humor. Många skratt fattigare blev man. Vi tränade på relaterade avstånd.
Det gick ganska bra. Och det är väl Bellas förtjänst, hon är ju så klok. Vi kom bra på de mesta bortsett från en sväng då hon gick i korsgalopp. Hon var dock lite trött och jag kände art det inte riktigt fanns i henne idag. Men jag är ändå väldigt nöjd. Basic träning med härligt och jämnt gäng. Flöt på bra och var en fröjd att titta på de andra.

Barnen är bättre nu och det känns toppen! Hopp om livet igen...

Steffe har börjat med lagården, kommer bli great. Som ny! Vi byter alla dåliga brädor och målar om samt brädslår den nedre delen som varit putsad. Kommer bli maffig! Sen får vi nog upp 4 lass material till ridbanan till veckan. Då kan man börja hoppa hemma. Det har satt ihop sig i vinter och känns lite hårt plus att det sjunkit på vissa ställen. Så det kommer att bli toppen. Är sjukt sugen på att köpa ett "startkit" med plaststöd och bommar. Nog för att våra alustöd är bra men vitt är ju mycket snyggare! ;-)

Ska in en sväng på jobbet och fixa alla papper till Heavens försäkring. Skönt att ha det ur världen. Själva efterspelet med försäkringen och veterinären har ju nästan varit jobbigare än att hästen dog.

Fina Bella Blå!

Inte okej!

Bella god damn it, inte okej!

Vansinne...

.. är det att ha 3 sjuka barn i över 7 dagar. Nu är vi inne på dag 8 med feber, hosta och allt grin och gråt som man får på köpet. Jag håller på att bli skvatt galen. Sådana här gånger borde man få en nanny betald av försäkringskassan. För sanningen är ju den att det sliter ju mest på föräldrarna. Man lever ju som en  jävla hund! Vilket i slutändan kommer att resultera i ännu fler sjukskrivningar.

Så på något sätt måste det ju vara mer förtjänstfullt för riket med gratis nannys till alla småbarnsfamiljer med sjuka barn. Vissa krav borde kanske finnas, jag måste dock klura lite på dem. Men jag känner ju spontant att vi faller in ganska enkelt i kategorin "Förbannat-svårt-att-få-ihop-det-vid-sjukdom".

Såhär kan en extrem situation se ut hos oss under sjukdomsdagar:

Colin har ont i örat och gråter konstant och ropar efter o'boy (typ det enda som gått att få i den mannen under denna vecka), Kelly nyser och har två riktigt långa snorbobbor som hänger in i munnen som hon sedan tar armen och kletar ut över hela ansiktet, samtidigt som hon lägger sig på golvet och gråter eller vevar ner allt hon hittar på vardagsrumsbordet på golvet (1½ års trotsen, Malin Lindström kan skriva under på den...). Sen har du en kattjävel som sitter vid altandörren och skriker och ska ut, en hund som sitter på andra sidan altandörren och river på fönsterrutan för att han ska in. Allt detta sker medan du står med en otröstlig 3 månaders baby i famnen, som troligtvis har hostat sönder ett blodkärl eller två i näsan, stirrandes på dina kära fyrbenta som blir ströjda runt i hagen och inte får komma fram och äta vid höhöcken.

Sedan läser du på facebook om "Anna Andersson" som är "Såååååå trött och har såååååååååååå mycket att göra för att hennes ENDA barn är lite snorig och hunden måste ut på promenad. Åååh nej, hur ska hon orka?".

Men fucking skjut mig i huvudet där det har bäst effekt. Vilken fot ska man stå på, liksom? Egentligen. Nu är det ju så att allt detta ovan är självförvållat och det är jag äcklig införstådd med. Men kan inte åtminstone folk med betydligt mindre att göra än oss inte vara lite jävla tacksamma? Varför ska NI gnälla? Det är ju otacksamt. Juh. Skulle ha bytt med er any day! ;-)

Mitt i allt detta vansinne så kan jag ibland se mig själv sitta på en strand med Leonardo Di Caprio, med en ananas i handen. Fattar ni hur illa det är om man fantiserar om honom och ananas? Very fucking bad...

Varför njöt man inte mer när man hade det som bäst?

Tävlingsdebut

I söndags var det debut för mig och kära Bella. Det var ett tag sedan vi båda var ute på banorna tror jag. Men det märktes inte! ;-)

Jag skulle rida 90cm och 1 meter på klubbtävlingen på ÖOR. Tyvärr var det ju inte överdrivet många startande, så det var ju lite trist. Hursomhelst. Det blir ju lite jobbigt på klubbtävlingar när man måste vara funktionär, som tur var så hade jag med mig kära Marlene som hjälpte till med att göra mina sysslor, samt fota och filma, samt fixa min häst... Älskade människa!

Hela dagen kändes lite stressig, eller jag var lite loj. Vet inte riktigt vilket av det som det var. Framridningen blev lite kaotisk och jag hann i princip trava henne lite ute på banan och galoppera upp henne i något varv, sen var det in på framhoppningen.

Bella är ju dock en robot, hon är så jävla stencool så att det är inte sant. Sen är ju sanningen den att dessa höjder är ju ingenting för den hästen. Jag kan lova att om man hade släppt henne lös på banan utan mig på ryggen så hade hon vunnit. Så jävla bra är hästen.

Vi var iaf dubbelnolla i 90cm och hamnade precis utanför placering. Var sådär nöjd med ritten, det är så mycket småsaker som jag borde veta bättre och lägga av med. Men det kommer väl med lite mer träning.
1 meters klassen är jag också nöjd med. Malin hade gjort en toppenrunda innan oss och t.o.m speakern påpekade ironiskt att jag inte borde känna mig alltför pressad, inte alls liksom.

Vi höjde tempot lite och fick till bättre språng och ett finare flyt runt banan. Hon lägger ju dock in sina små travsteg med bakbenen ibland, men det är ju ingenting som stör.
Tyvärr så petade vi sista hindret i grunden, och jag tar helt och hållet på mig det. För jag kände mot hindret att vi hade ingenting, varken ben, bjudning eller sug mot hindret. Och då kan man ju fråga sig vad jag gjorde för att åtgärda det? Absolut ingenting. Så då får man skylla sig själv. Malin vann, och det var hon väl värd. En mycket fin ritt.

MEN. Jag vann också. För att jag har haft denna häst sedan i mitten på februari, dvs 2 månader. Hon fick föl våren 2011 och jag barn februari 2012. Och vi gick in och gjorde ändå två bra rundor. Fy fan vad gött det kändes. Och hur bra kommer vi inte att vara om något år? Woop woop! ;-)

Så nu blickar vi framåt. Och klappar oss gammkärringar och 3 barnsmorsor(Bella har också 3 avkommor) på axeln och mulen och säger: Bra jobbat käringar, nu satsar vi och ser fram emot en toppenvår och sommar med många roliga tävlingar!

Foto: Marlene Tillqvist