Hästarna!

Tiden går fort och vattnet rinner ännu snabbare under alla broar.

Bella

Vi har väl fått det att lossna lite i ridningen och hoppningen. Tyvärr så var vi tvungna att ställa in två planerade tävlingar i sommar då Bella fick någon slags reaktion på flugmedlet - Ultra Shield - varav hon fick 3 stora bölder under magen, precis vid sadelgjorden. Så det var inte aktuellt att sätta en gjord runt hennes mage på några veckor. Förra helgen var vi i Vännäs och tävlade, 105 och 115 cm. Vi debuterade alltså 115. Och innan tävlingen så tänkte jag "det är bara 5 cm högre än 110, no big deal!" Allt för att man inte skulle göra så stor grej av det hela. Men efter tävlingen så var det mer "det var 5 cm lägre än 120, shit!"
I 105cm så gick vi 0+0 och fick en andraplacering med ett fint hederspris. I 115 så hade vi lite diskussioner mot 7e hindret, då Bella gick i sin korsgalopp i vänster varv och jag ville att hon skulle byta, sen helt plötsligt kom hindret och tjosan vad nära det var. Så hon bröt ut. Jag blev lite ställd, och snabbanalyserade i huvudet vad som gick fel, och då drog vi på oss 4 tidsfel. Så vi slutade på 9 fel. Men jag tar helt och hållet på mig de där felen, det var jag som sabbade allt. Inte Bella.
Jag är dock nöjd, mycket nöjd. Nu har vi tagit oss över en gräns till. Vi kör liksom en tävling i varje höjd, sen klättrar vi uppåt.
För många kan detta anses som fel väg. Man ska rida dubbelnollor, och man ska helst rida en hel säsong i samma höjd och ha tusen miljoner dubbelnollor. Sen kan man ta nästa steg.
Jag säger inte att det är fel att göra så. Men jag känner inte att det är nödvändigt för Bella. Allt sitter i mig, inte henne. Hon är så pass rutinerad och hoppas nästan bättre desto högre det blir. Så jag hoppas att vi kan få in några fina 110 och 115 rundor nu i höst.
Imorgon åker vi dock till PH vet för en liten check. Bara rent allmänt kolla hur hon mår. Jag tycker att hon har varit lite stel och en kiropraktor anmärkte på att hon hade ont i ryggen. Så bara för att ta det säkra före det osäkra så kollar vi upp det.

Britta

Britta mår fint och växer om magen snabbare än vad hon gjorde i fjol. Hon är rund och trind redan. Betet har väl gjort sitt, men det syns att hennes kropp har koll på hur det ska vara och anpassar sig lätt.
Vi har som sagt gjort en liten caslick operation på henne och vi håller tummarna för att det ska gå vägen denna gång.

Trickie

Han är en lite ängel och helt underbar att hålla på med! Lättsam och snäll i alla situationer. Jag gillar honom skarpt. Dock verkar det som att Kelly är tusen gånger mer intresserad än vad Colin är. Och det är väl inte drömscenariot precis. Kelly behöver ett år till på sig att växa på sig och kunna klara av honom själv. Colin tycker att det är roligt att rida, Kelly pysslar.