Till exempel så såg jag en kvinna som var ute och gick imorse när jag skjutsade barnen till dagis. Hon hade knutit jackan runt midjan, men åt fel håll. Hon hade knuten bak på rumpan och jackan fladdrade framför benen på henne. Min första tanke var "Vad håller hon på med? Sådär kan man ju inte ha jackan, vad tänker hon med?" Nästan så att jag tyckte att hon var lite pinsam, och jag undrade om hon inte brydde sig om att hon gjorde fel och att folk skulle tycka att hon var konstig.
Min irritation över denna kvinnas orationella beteende övergick sedan till en lite förundran, en förundran över hur hon vågade gå mot strömmen och knyta sin jacka bakvänt. Och under de 200 meter som jag körde förbi henne så hade jag på slutet hunnit vända irritationen till beundran. Jag beundrade henne och vart glad över att hon var så tuff och självständig att hon vågade vända jackan åt fel håll. Vilken stark kvinna, hon sket fullständigt i vad folk tyckte, uppenbarligen. Och om man ska hårddra detta så har jag nog mer problem än vad hon har med sin jacka som fladdrar framför benen när hon motionerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar