Lystring mannar!

Jag tror att jag skulle fundera toppenbra som yrkesmilitär. För det är precis en sådan roll jag har gått in i nu. Jag arbetar (läs: sköter mina barn) utifrån någon slags elimineringsteknik. Dvs. att jag eliminerar det största hotet första och sen arbetar jag mig neråt och utrotar hot efter hot, tills att allt är lugnt. Och när jag skriver hot så menar jag allt som kan störa friden.
Jag går in i ett mode där jag bara betar av - grej efter grej. Går in i mig själv och fokuserar, gör klart en grej i taget. Mamma överste till er tjänst!

Igår så lyckades vi vara ute alla fyra (läs: jag och mina avkommor) i hela 2 timmar, utan att behöva storma in med massa gråt och skrik och trötta ungar. Är riktigt stolt över mig själv. Jag och Colin var ute hela dagen från kl 9:30 till 14:30, med paus för lunch. Sen efter lunch hängde lillebror och lillasyster med ut. Kalle sovde i singelvagnen och lillasyster gåtränade och mös i mammas knä.

Sen la sig alla i vagnarna och vi gick på promenad. Hur tusan lyckades jag med det? Tvillingvagnen puttade jag framåt med magen och singelvagnen drog jag efter mig. Det var hur skönt som helst! Hon som jag trodde var en självklarthet att hon skulle somna, hon satt vaken hela tiden och Colin small på nolltid. Hursomhelst lär det bli en favorit i repris.

Jag tror även att jag - förhoppningsvis - har listat ut vad problemet är med Kellys oroliga nätter och tidiga morgnar. Hon står sig inte så länge sina 250 ml välling. Hur vet jag det? Jo, för att igår så blev det ett litet mellis med semla kl 15:30 så middagen blev förskjuten till 18:00, och då blev det stengungnsbakad panpizza, vilket är en av frökens favoriter. Och hon vaknade då en gång på hela natten. Imorse vaknade jag som vanligt 6:00. beredd på att höra hennes ljuva stämma. Men icket. Så jag och lillebror gick ner och fick sitta själv och mysa till kl 7:00, då jag fick panik och trodde att hon dött av plötslig spädbarnsdöd i sängen. Upp och kolla, då ligger hon och myser i sängen och sträcker upp armarna! Så nu sitter vi och kollar på Bompa och jag får t.o.m dricka kaffe och blogga.

Kanske inte är så svårt att vara 3 barnsmor och lite ensam? (Ta i trä...)

Steffe smackade upp ena långsidan på boxen igår, blir nog klart idag. Börjar pirra lite nu. På torsdag kommer hon!
Jag som gruvat mig lite för första dagen ensam, och än så länge så känns det toppenbra. Lycka! Men det är ju snyggt att jag säger detta och dagen är typ 1 timma gammal. Kanske helomvändning till ikväll? Hoppas inte det. Ska försöka vara ute så mycket som möjligt idag, promenera och kanske hälsa på Helena så hundarna får busa.

Så nu ska jag sluta googla "3 barnsmor" för att läsa om att alla andra klarar det och "det blir bättre när de blir stora"... jag klarar ju detta!