Saker går sönder

Igår var en vansinnig dag. Det svänger hejvilt i småbarnsfamiljen!

Igår har följande saker gått sönder:

• En rosa rislampa
• En rosa hjärtlampa/discolampa
• En spargris med tusen miljoner enkronor
• En thermos
• En garderobsblomma

Vår son är helt, totalt jävlar i mig sjövild. Och jag blir tokig. Jag blir förtvivlad, inget jag säger går fram. Grejer flyger kors och tvärs och det smäller och dunkar i allt. Man skulle kunna tro att 3e världskriget har börjat och att ryssarna har planterat en bataljon på vårt tak. Det är vansinnigt.
Jag blir vansinnig. Och ringer Stefan. Och gråter. Och han suckar. Jag lämnar barnen på övervåningen i 36 sekunder för att ventilera lite. När jag kommer ut ser det ut såhär:

Den dagen har varit allt annat än bra. Allt annat. Jag är utmattad och Stefan är snart i Kiruna. Gode gud hjälp mig.

Det är lite tragikomiskt när man får distans till kaoset och kan tänka tillbaka. För igår var det inte roligt. Barnen grät, skrek, bråkade. Jag grät. Och skrek. Och grät. Och ringde folk för att få gråta.

Jag har en son som är lite aktiv, lite för aktiv. Och det passar inte alltid in i mitt liv, så att säga. Igår var utan tvekan den värsta i mitt liv. Iaf förmiddagen. Jag och Colin bråkade hela tiden, jag hann inte ens landa och hämta andan från den enda dusten förrän det var något nytt på gång. Det slutade med att jag fick bära upp gossen på sitt rum och gå därifrån, annars hade det blivit galet galet.

Jag ringde t.o.m. dagis för att höra om de fick börja tidigare. De fick de inte. Men nu är det bara 2 veckor kvar, så det är bara att härda ut.

Lillasyster skulle sova, men det tyckte inte Colin.