Vännäs.

Åh, nu ligger jag efter. Ska försöka beta av lite.

Vi börjar med helgen som var. Vi var i Vännäs och tävlade, jag och Malin. Anmäld till 100 och 110. Jag vet inte riktigt vad som hände DÅ, men nu i efterhand när jag tänker igenom hela rundan i 1 meter så FÖRSTÅR jag och framförallt KÄNNER jag vad jag gjorde för fel. Jag red inte. Inte ett jävla smack. Jag åkte runt på stackars Bella i ett rasande tempo och förväntade mig att hon skulle göra allt jobb. Vilket hon högaktligen vägrade göra. Så hon stannade på 6e hindret. Tji fick jag.

Så jag började fundera... "Vad är fel, varför gjorde hon så, är hon halt... yada yada yada yada..."

Hade jag hoppat av vid ingången till banan klappat Bella på rumpan och sagt: Kör hårt! Så hade hon vunnit. Vilken sopa jag är. Helt allvarligt. Men, men nu vet jag det och lär inte göra om det. Like ever. 

Klart hon inte är halt!! Hon tyckte bara att jag var ett rövhål. Och det var jag. Så jag skippade 110 i tron om att jag gjorde henne och mig en tjänst. I efterhand när vi satt och kollade på den klassen så kanske jag gjorde mig själv en tjänst. Det såg svårt ut tycker jag. Lite iaf...

Tur man har en egen groom och fotograf.  

Nu har jag iaf anmält till Härnösand om två veckor. Alla andra åker till Umeå, jag åker till H-sand. Så får det bli. Så jag rider 100 och 110 där.
Sen blir det Kramfors helgen efter och samma klasser där på lördagen. Eventuellt samma igen på söndagen eller bara 110 på söndagen.

Så får det bli. Blir toppen. För övrigt så har jag önskat mig en röd kavaj av mina barns far i morsdagspresent, ror han hem den båten tror ni?

Framhoppningen Vännäs.  
Foto: Marlene Tillqvist

Sen vill jag åter igen tacka mina kära vänner systrarna Tillqvist. Ni är så himla goa som hänger med och hjälper till. Jag förstår inte varför egentligen. Men tack! I love you guys!!