Here we go again.

Onsdagen den 25/7 så var jag in på seminstation för att dräktighetskolla Britta. Hade absolut NOLL förväntningar, förhoppningar eller önskningar över vad som skulle ske. Jag var mer eller mindre inställd på att hon inte skulle vara dräktig. 

DÄRFÖR var det en väldigt overklig känsla som infann sig när veterinären sa att hästen var dräktig. Jag tror att även veterinären blev väldigt förvånad, men glad. Jag själv var i chock i stort sett hela dagen. Too easy, liksom. Nästan så att man tror att det ska komma ett gigantiskt bakslag nu? 

Nu har jag packat in Britta, Bella och Frillan i lösdriftshagen (låter som att det är en minimal fyrkantshage, så är ju dock INTE fallet). Så där ska dessa damer och tanter få gå och må gött tills dess att Britta varit på 40 dagars kontroll i augusti. Då kan vi andas ut ytterliga lite om hon fortfarande är dräktig. 

Damerna går nu alltså och mumsar hösilage, plockar i lite gräs, sover i ligghallen och kliar sig mot träd. Sånt lyx fanns inte i sommarhagen. 

Sedan är det så underbart att se dem direkt från huset. Alla gånger jag kan få med mig min familj till att dinera på altanen så är lyckan gjord. Jag sitter då alltså 40 meter från mina darlings... hästarna alltså. Ungarna sitter närmre än så. 

På lördag är det tävling. Kommer dock att göra lite ändringar. Har strukit oss från 1 meter och hoppar enbart 110. Samma sak på hemmatävlingen nästa helg och i Nordmaling den 25/8 så blir det debut 115, och funkar det bra blir det 120 på söndag. Off we go! 

Peace and love.